Skogsförvaltning

Hyggesfritt skogsbruk handlar om att lita mycket mer på skogens naturliga dynamik, att arbeta MED skogen istället för MOT den. Det finns ingen anledning att lägga en massa tid, pengar och arbete på alla de olika steg som behövs inom kalhyggesbruket, när skogen sköter mycket av detta själv på bästa sätt. Skogen har det långa perspektivet, den har vuxit och anpassat sig själv till skiftande förutsättningar under årtusenden. Vi kan förlita oss på den.

Med kunskap från skogens eget naturliga sätt att föryngra och utveckla sig, skapar vi förutsättningar för skogen att växa till sig och ge mångsidig utdelning. Samtidigt som vi bevarar ovärderliga naturvärden och tidlös skönhet.

Det övergripande målet är att optimera framtida nyttigheter i skogen genom att koppla dessa till de lämpligaste trädvalen i varje trädgruppering.

För att nå detta mål strävar vi efter att skapa och förvalta en fullskiktad blandskog. Kvalitetsresultatet blir idealiskt, eftersom timret får en jämn årsringsbredd och därmed blir maximalt hållbart. Kronformen som bildas i en fullskiktad skog klarar snö- och vindbelastning bra. Den skikt- och blandskogsgynnande trädgruppsgallringen leder till att den befintliga plantbanken − som kan vara svår att upptäcka men som oftast finns − kommer att växa till sig utifrån sina naturliga förutsättningar.

I den skiktade skogen uppkommer inte den ymniga kalhyggesflora som annars är ett stort problem för nysatta plantor. Genom hyggesfritt skogsbruk dämpas eller undviks helt den konkurrerande hyggesvegetationen. Finns inte en befintlig plantbank sätts plantor, företrädesvis av lokal härkomst, i de större luckorna.

Markberedning är inte nödvändig om plantering sker första våren efter avverkning med mekaniskt/biologiskt insektsskyddade plantor. I hyggesfritt skogsbruk minskar även snytbaggeproblemen och bekymmer med viltbetning.

Eftersom varje trädgruppering växer under sina unika förhållanden innebär trädgruppsgallringen en lokalt välanpassad skogsskötsel. En skötsel som bevarar och utvecklar de viktiga ekologiska nischerna, där varje specifik art trivs som bäst. Detta till förmån för den biologiska mångfalden och de ekologiska tjänster som kan genereras.

Skikt- och blandskogsgynnande skogsbruk är komplext och att välja rätt träd för avverkning är antagligen det beslut som kräver enskilt mest bakgrundskunskap, eftersom alla nyttigheter i trädgruppen ska beräknas.

Så här kan det gå till:

1. I grunden har vi en skogsbruksplan för olika skogsområden på fastigheterna. Planen beskriver områdenas skillnader och hur de ska skötas och ungefär när nästa åtgärd ska göras.
2. En uppskattning av avverkningskostnader i relation till de mervärden som gallringen förväntas producera hjälper oss att prioritera mellan olika områden som skulle kunna vara aktuella att gallra.
3. Nästa steg är att i den skog som den tänkta gallringen ska göras skapa en klar bild av vilka ekologiska och sociala nyttigheter som vi ska prioritera. Speciell hänsyn tas till områdets risk för stormskador och snöbrott. Eventuella områden som ska lämnas för naturvård lämnas helt orörda. Detta kan till exempel gälla artrika områden nära vatten som har typisk naturskogskaraktär och/eller inhyser hotade arter eller områden med värdefulla kulturlämningar (som oftast kräver viss specialanpassad skötsel).
4. Innan gallringen börjar är det viktigt att med god överblick säkra så att tillräckligt många potentiella evighetsträd/naturvårdsträd av rätt karaktär blir kvar efter gallringen. Det kan vara grova lövträd, ovanliga trädslag, träd av mycket hög ålder, döende och döda träd, ihåliga träd, boträd och sådana som kan utvecklas till boträd samt kulturpåverkade träd.
5. Nu börjar själva trädmärkningen − trädgrupp för trädgrupp. Första steget är att utse dominanten i gruppen, det största trädet som ännu inte uppnått mogendiameter. Andra steget är att utse dominantens rekryter, de mindre träd som förväntas utveckla höga värden fram tills nästa ingrepp sker. Det tredje steget är att med färgsprutan märka resterande träd som ger ett nettovärde efter avverkningskostnader och som ska bort. Storleken på en trädgrupp bestäms av trädets behov av vatten, näring och ljus samt av markens förmåga att producera biomassa.
6. Ibland behöver vi hjälp-plantera efter en skiktgynnande trädgruppsgallring. En bedömning görs dock alltid innan gallringen om förutsättningarna är tillräckligt goda för självföryngring och om en hjälp-plantering behövs, utifrån hur mycket skog som kommer att stå kvar efter gallringen.
7. Nästkommande vår är det, vid behov, dags att grönrisplantera utan markberedning med mekaniskt/biologiskt insektskyddade plantor i de stora luckorna. Vi använder så lokalt plantmaterial som möjligt. Vi sätter plantorna i närheten av stubbar eller lågor och undviker att plantera i sänkor.
8. Om behov av hjälpplantering visat sig finnas, gör vi en återväxtinventering nästkommande höst.
9. Om grönrisplantering första våren inte tar sig hjälpplanterar vi med dubbla antalet plantor jämfört med första vårens plantering.
10. I stor utsträckning tillåts naturen själv justera artsammansättning och struktur i det hyggesfria skogsbruket. I vissa fall kan mindre röjningar behövas, av buskar som står för nära trädet som ska avverkas, eller om det krävs för eventuella stickvägar. Under vissa förhållanden kan det också vara ekonomiskt försvarbart att gå in och röja i väldigt täta trädgrupper, med målsättningen att skynda på skiktandet av skogen.

Genom en skikt- och blandskogsgynnande trädgruppsgallring maximeras blad-/barrytan som är skogens tillväxtcentrum. De skikt- och blandskogsgynnande gallringarna ska ske så ofta att blad-/barrytan hos små träd inte hinner reduceras alltför mycket på grund av konkurrens från större träd. Biologiskt sett är det idealiskt att göra en skikt- och blandskogsgynnande trädgruppsgallring varje år om inga skador sker i anslutning till gallringen. Vägs de ekonomiska aspekterna in är det mer rimligt att gallringarna sker i intervaller om 10-20 år, beroende på hur bördig marken är.

Trädmärkningsarbetet görs bäst under barmarksperioden, eftersom utsyningsarbetet kräver idealiska förutsättningar för att observera lokala avvikelser samtidigt som själva avverkningen görs bäst under vinterhalvåret då det föreligger mindre risk för att rötsvampsporer ska sprida sig.

Vi brukar säga att när det känns bra i magen, då blir det bra. När den rätta magkänslan infinner sig i skogsbruket, då är det skogsförnuftet som råder.

Hyggesfritt skogsbruk gör det lättare att på ett ekonomiskt sunt sätt bruka skogen och samtidigt behålla natur- och rekreationsvärden. Helt enkelt att använda sunt skogsförnuft. Den naturliga skogen är artrik, oregelbunden och flerskiktad. Med flerskiktad menas att det finns träd i olika dimensioner, åldrar och höjder och med ett stort antal plantor från den naturliga plantbanken som bara väntar på tillfälle att få växa. Skogen föryngrar sig själv kontinuerligt och anpassar sig till yttre förändringar så som den har gjort i tusentals år. Detta ger en skog som är motståndskraftig mot högt snötryck, stormar och klimatförändringar.

Kontinuitetsskogen är inte bara skadetåligare än plantageskogen utan skapar också virke av bättre kvalitet. Konkurrensen om näring, vatten och sol minskar i de uppkomna luckorna när de mogna träden ger plats åt befintliga småplantor och yngre träd som nu får möjlighet att växa. Denna tillväxt sker i högskugga − det yngre trädet växer upp i skuggan av andra större träd − vilket skapar en jämn årsringstillväxt och därmed virke av god kvalitet. Virkets hållbarhet skapar ett bra värde för rätt slutkund om vi varsamt plockar bort några av de större träden som annars skulle dö.

I alla skogar där vi bedriver skogsbruk kan vi alltså använda oss av hyggesfria metoder. Beroende på det lokala förhållandet ser vi till så att det efter den skikt- och blandskogsgynnande gallringen skapas en lönsam, motståndskraftig och trevlig skog. En av de viktigaste parametrarna som styr våra trädval är hur vi kan skapa den rätta nivån av solinstrålning och konkurrens mellan träden.

Detta för att åstadkomma en optimal balans mellan volymtillväxt, kvalitetsdaning och självföryngring. På magra, torra marker innebär detta ett betydligt glesare avstånd mellan de ”solälskande” tallarna, än det önskvärda avståndet mellan de ”skuggälskande” granarna som växer på den mer näringsrika marken. Är den naturliga vegetationstypen blandskog med stort lövinslag − bygger vi vidare på det.

Eftersom vi tar stor hänsyn till de lokala skillnaderna som finns representerade i varje liten trädgrupp blir det långsiktiga resultatet en varierande skog när det gäller artsammansättning och struktur. På så sätt låter vi naturen i stor grad styra i det hyggesfria skogsbruket.

Trots en väldigt naturnära skogskötsel måste vi komma ihåg att lämna viss skog helt orörd. Detta för naturvärdenas egen skull, men också för att orörd skog är en viktig källa till lärdom. Vi lär oss till exempel hur vi ständigt kan förbättra det flerskiktade blandskogsbruket, utifrån skogens naturliga sätt att förändra och föryngra sig.

Om vi alltid ser till att spara evighetsträd, som utgör en viktig biologisk livsmiljö både under och efter sin levnad, samtidigt som vi endast plockar bort ekonomiskt mogna träd och beträder marken med värdighet, så har vi förnuftigt lärt oss av naturen.

Vi anser att jämförelsen mellan hyggesfritt skogsbruk och kalhyggesbruk är relevant först när vi accepterar att hänsyn måste tas till alla uthållighetsaspekter. Kortsiktiga ekonomiska maximeringar i skogen leder till försvagade ekosystem som på lång sikt minskar människans möjligheter att tillfredsställa våra grundläggande ekonomiska behov från skogen.

När gammal skog kalavverkas sker en så stor miljöförändring på platsen att många arter, både ur floran och faunan, lokalt slås ut. För att arter ska spridas behövs större sammanhängande skogar med högre artrikedom. Avgörande för att bibehålla befintliga och skapa nya höga naturvärden i ett skogsområde är att det kontinuerligt finns levande träd, död ved och lämpliga skogsområden som kan utgöra underlag för unika biotoper. Det betyder inte att man måste förbjuda allt skogsbrukande i ett område.

Jämför vi kalhyggesbruket och det hyggesfria skogsbruket, med normala miljöhänsyn, är det sistnämnda mer gynnsamt för svampar, mossor, lavar, kärlväxter, fåglar och flera av våra däggdjur. Stor potential finns om vi blir fler som anammar det hyggesfria skogsbruket, eftersom möjligheterna då ökar att skapa så kallade spridningszoner för våra arter.

Marken och dess känsliga system är vår viktigaste resurs. Efter kalavverkning stiger normalt grundvattennivån, vilket ökar risken för markskador. Med hyggesfritt skogsbruk reduceras den risken, eftersom de träd som lämnas kvar binder vattnet i sina rötter och stammar. Av kalavverkning följer av samma orsak större näringsläckage och erosion, vilket det hyggesfria skogsbruket förebygger.

Vi går aldrig in med maskiner i en skog om inte förhållandena är optimala för att undvika körskador. Det är tjälad mark alternativt mark med naturligt mycket bra bärighet som gäller.

Vi tror att ett långsiktigt hållbart lönsamt skogsbruk måste ta betydligt större hänsyn till naturen än vad som görs idag. Istället för att motarbeta skogen – väljer vi att jobba med den.

​Att skapa ett ekonomisk hållbart skogsbruk handlar mycket om att hitta tillbaka till ursprunget av ordet ekonomi. Att lära sig hushålla med knappa resurser som är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov. Vi ser ekonomin som ett viktigt verktyg för att skapa bra förutsättningar för social positiv utveckling, men inom ramen för en hållbar ekologisk utveckling.

Vi är övertygade om att konstruktionsvirke, med höga krav på hållbarhet, successivt kommer att ersätta betongen och stålet, som är väldigt energikrävande att producera. Timmerutbytet blir mycket större i hyggesfritt skogsbruk och kvaliteten på virket betydligt bättre.

Tillverkning och användning av papper är för övrigt generellt sämre ur ett klimatperspektiv än produktionen av konstruktionsvirke. Kan vi sänka konsumtionen av bland annat papper så räcker våra skogar långt bättre för att fylla våra ekonomiska behov utan att vi för den skull riskerar den ekologiska och sociala balansen.

I det hyggesfria skogsbruket gynnas forn- och kulturlämningar. Den vanligtvis så brutala markberedningen − som kalhyggesbruket för med sig − behövs inte och därför uppkommer inte den svårforcerade och enformiga ungskogen.

I den hyggesfria skogen vill vi vandra och plocka bär och svamp!

”Skogsbruk utan hyggen är framtiden”. Hemma hos reportage från föräldrargården Labbo. Sveriges Natur nummer 3 2016. Skribent Anders Friström och fotograf Håkan Lindgren.

Uppsala Nya Tidning hälsar på en kursdag hemma på Labboskogen oktober 2013: ”Kämpar mot kalhyggen i skogen”.

Östhammars Nyheters Thomas Gustafsson besökte oss på föräldragården och gjorde reportaget: ”Bra miljö i skogen med hyggesfritt skogsbruk”, publicerad 5 oktober 2013.